Hej Peter. Hur har det varit att turnera med O under våren?
– När Riksteatern bjöd in mig att tänka på ett nytt verk för 2025, visste jag först inte hur jag skulle kunna utveckla det samspel med små barn som jag arbetat med i tidigare verk. Men alla, från de som jobbar i Hallunda till alla arrangörer har varit var så välkomnande och det blev både generöst, öppet och otroligt. Jag är så imponerad.

För den som inte har sett O, hur skulle du beskriva föreställningen?
– Det är de medverkande barnen som är det stora stjärnorna. O är en förställning som varje tillfälle är helt improviserad. Vi dansar med bebisarna, sjunger, utforskar och andas tillsammans. Det är underbart lugnt. När bebisarna kommer och går skapar vi tillsammans en atmosfär där vi kan sakta ner och möta bebisarna där de är.

– Föreställningen börjar dessutom långt innan bebisarna kommer in i rummet. Den påbörjades redan vid planeringsstadiet och fortsätter när arrangörerna hälsar de vuxna och deras barn välkomna. De medföljande vuxna bjuds sedan in att följa sitt eget barn och uppmanas att lyssna, vänta och ge processen tid.

När vuxenproduktioner turnerar med Riksteatern påtalas det ofta att publiken reagerar olika i olika delar av landet. Är det samma när deltagarna är 2–18 månader?
– Finns det skillnader? Ja. Vissa bebisar är tysta. Någon har precis lärt sig att säga ”pappa” medan en annan upptäcker skönheten i att slå fingrarna runt någons finger. Någon utforskar sin röst medan en annan känner allt på en gång och överallt.
– Människor letar ofta efter olikheter. Vi har faktiskt försökt att se om vi kan upptäcka några direkta olikheter mellan barn från olika platser men inte märkt av några.

Men reagerar föräldrar olika beroende på var i Sverige de bor?
– Även vuxna är olika. Vissa kommer med en öppenhet, andra är mer avvaktande. Vissa försöker hjälpa sina barn för mycket medan andra bara sitter stilla och tittar förundrade. Min upplevelse är att det händer något i det ögonblick en vuxen ger upplevelsen en chans och öppnar upp sig. Det är allt som behövs.

Finns det någon mall för hur en ”exemplarisk ” medföljande förälder ska agera tillsammans med sitt barn?
– Som med all konst och kultur: ge det en chans. Den som kan göra det kommer att få besöka platser man annars bara kunnat drömma om.