Under våren turnerade Uppdrag Holgersson genom Sverige – från Ystad i söder till Jokkmokk i norr, med avslut i Eskilstuna. Joakim Rindå, vanligtvis verksamhetsutvecklare på teateravdelningen och i detta fall också biträdande regissör, och Siri Hamari, skådespelare, berättar om turnén och mötena längs vägen. 

Hur har det varit att ta denna bearbetning av Lagerlöfs klassiker på turné i Sverige?
– Storslaget, roligt och rörande! tycker vi båda. Ibland spänner Riksteatern sina folkrörelsemuskler lite extra, och detta var ett sådant tillfälle. Från mars till maj har turnén följt flyttfåglarna norrut, från Ystad till Jokkmokk, med avslut i Eskilstuna.

Kan ni ge lite info och bakgrund om boken och varför det var relevant att turnera med den berättelsen?
– Stina Oscarson kom 2023 till Riksteatern med idén om en uppdaterad version av Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, som Selma Lagerlöf skrev för över 120 år sedan, vilket blev startpunkten för vårt arbete med Uppdrag Holgersson. ”Men ska vi berätta den idag”, konstaterade Stina, ”måste vi utgå från dagens berättelser om Sverige och världen.” Idén om att samla historier och gestalta dem tillsammans på scenen fanns med från start.
– Eftersom Stina var för sjuk för att resa utsåg hon mig (Jocke) till ställföreträdande gås, och jag gav mig ut med inspelningsapparat och hennes frågor till olika platser runt om i landet, medan Siri var en del av arbetet på plats i mötet med publik och arrangörer under hela turnén. På varje ort samlade den lokala riksteaterföreningen en brokig grupp människor för samtal om var Nils och gåsen borde landa idag – och vilka de borde möta för att få en uppdaterad bild av landet.
– När Stina gick bort i april förra året tog regissör Astrid Menasanch Tobieson över arbetet och skrev färdigt pjäsen. Resultatet blev en berättelse som speglar projektets situation – och kanske vår tid: Vad gör vi när vår bild av framtiden plötsligt förändras? I pjäsen uteblir Nils redan i första scenen. Hur hanterar vi när den vi trodde vi skulle följa inte längre finns där?
– I Uppdrag Holgersson kliver publiken in, en efter en, och delar berättelser från människor och platser i landet. Tillsammans växer en ny och uppdaterad bild av Sverige fram.

Hur många spelade föreställningar blev det till slut?
– Arton föreställningar, inklusive pressvisningen i Hallunda. Varje gång med en lokal ensemble på 14 medverkande, utöver de fyra som reste med turnén.

Vilka reaktioner har du/ni fått?
– Det har varit omtumlande, säger Jocke. Jag har arbetat över arton år på Riksteatern och har sällan upplevt ett så starkt möte mellan arrangörer och produktion. Responsen från både publik och medverkande har varit mycket positiv.
– Föreställningen avslutades alltid i foajén med allsång och fika tillsammans, vilket ofta ledde till långa samtal som aldrig riktigt ville ta slut. För Siri handlade möten i foajén mycket om igenkänning och återseenden – i minglet mötte hon arrangörer och publik från tidigare turnéer, bland annat från turnén med Siri på spänd lina. Relationer från tidigare möten lever vidare när vi ses igen.

Vad har det tillfört att på varje plats också ha haft lokalanknutna personer på scen?
– Det var avgörande för idén – att den professionella ensemblen möter en stor grupp amatörer, och att berättelsen om Sverige berättas av dem som bor här. Som en direkt följd har många arrangörer också nått en publik som de inte tidigare haft på teatern.

Vet ni hur många lokala medverkande det blev på hela turnén?
– Ja, 253 personer. Fjorton per ort, samt Lisbeth Engström från Kiruna som medverkade i inspelad form på varje plats. Deltagarna har varit mellan 8 och 89 år, med rötter i ett trettiotal länder.
– De riksteaterföreningar som arrangerat Uppdrag Holgersson har visat ett enormt engagemang, vilket skapat många nya lokala kontaktytor, både för dem och för Riksteatern i stort. Vi har verkligen burit projektet tillsammans – och fortsätter hålla kontakten. Många har redan frågat vad vi gör ihop nästa gång.

Vilken bild av Sverige tror du/ni att Selma hade förmedlat om hon skrev idag?
– I föreställningen leker vi med just den frågan. I vår fantasi är det Selma själv som efter 120 år pensionerar Nils Holgersson och ger honom en plats på ett äldreboende i Halland, för att istället samla nya berättelser – de som blev Uppdrag Holgersson.
– Som berättare visste Selma Lagerlöf kraften i att både berätta och lyssna, och att på så sätt hålla världen i rörelse – något hon ofta återkom till. I föreställningen finns också en låt om detta.

Finns det något som sticker ut – ett särskilt publikminne?
– Det finns många starka, varma och roliga minnen som vi bär med oss, men ett vi minns särskilt är när brandlarmet gick under föreställningen i Jokkmokk. Eftersom så mycket oväntat ingår i pjäsen trodde många först att det var en del av den.
– Som en av kapellmästarna varnar för i föreställningen var det röken på scenen som utlöste larmet. Under den ljusa jokkmokkshimlen samlades publiken och ensemblen, och mötte snart två brandbilar som snabbt var på plats. Många var övertygade om att både Selma och Stina hade ett finger med i spelet.