Hej Katarina Ewerlöf som just nu turnerar med Riksteatern i det hyllade uppsättningen Zarah om stjärnan Zarah Leander. Premiären ägde rum i Karlstad den 6 februari och sista stoppet på turnen blir 28 april i Lund. Hur hamnade denna pjäs i dina händer?

Det var regissör Sunil Munshi som ringde för två och ett halvt år sedan och erbjöd mig monologen som då höll på att skrivas av Lucas Svensson.

Hur reagerade du när du läste igenom manus för första gången?
Jag blev SÅ förtjust i det med en gång. Det är ett lysande manus med så många facetter.

På vilket sätt skiljer det sig att gestalta en person som har existerat i verkligheten mot att skildra någon som är helt uppdiktad?
Det är ju extra spännande att kunna läsa in sig på Zarah och att även kunna se klipp med henne från olika perioder i hennes liv. Jag är ingen imitatör så jag har inte satsat på att göra ett sådant porträtt. Jag har lärt mig om henne via hennes blick. Hon var så lycklig i sin ungdom och så sprucken efter kriget. Det har gett en fördjupning till gestaltningen.

Har din syn på Zarah Leander förändrats något sedan du började arbeta med pjäsen?
Ju mer jag lärt mig om henne desto mer känner jag ett slags sympati. Inget som svär henne fri från hennes dåliga val under kriget, men som förklarar varför hon gjorde som hon gjorde. En mamma som aldrig gav henne kärlek och alltid försökte förminska hennes framgång. Det måste ha skapat en stark ingrediens i den slags revanschism jag tror gjorde henne blind och döv för verkligheten. Jag önskar hon hade valt annorlunda.

Hur är det att vara ute på turné med Riksteatern?
Ja, det är att utforska olika slags platser och möta en annan publik än den i Stockholm.
Och så att få möta alla eldsjälar i landets riksteaterföreningar… alltså vad skulle kultur-Sverige göra utan dem? Hjältar är de!

Finns det någon baksida med att turnera och vad längtar du mest efter när du är på resande fot?
Tid som man bara får vänta ut beroende på transporter… det kan bli rätt tjatigt. Men eftersom föreställningen är 1 timma och 40 minuters monolog så finns det alltid behov av att repetera texten. Jag längtar nog mest efter en riktigt god ost på frukostbuffén… den lyser med sin frånvaro!